...är omgärdad av mystiska historier. Ålen söker sig upp i små sjöar, dammar och diken där den växer sig stor. När den är lekmogen börjar färden tillbaka mot Sargassohavet där den leker. Honorna är de som fångas mest då de söker sig längst upp, hanarna stannar ofta vid kusten. De ålar som blir riktigt stora är de som inte hittar tillbaka till Sargasso utan förblir "fångar" i det vatten de växt upp i. Det är dessa vi ålmetare söker efter på sommarnatten...

Vill du meta ål skall du först hitta ett vatten som är fullproppat med småfisk och kräftdjur. Det skall helst vara god vegetation och grunt. De grunda vattnen blir ju fortare varma än djupa, och eftersom ålen äter mer när det är varmt så är det i dessa uppvärma vatten du hittar de största ålarna.
Sportfiskare säger att det finns två sorters ål, spetsnosade och brednosade, men biologer har förklarat att det är samma sort, fast med olika nosar...

så försök först och främst att ta reda på vilken typ av ål som lever i just det vattnet. Det är vanligtvis så att en typ av de två ålnosarna lever i samma vatten. Det är nämligen så att det bästa betet för ålarna med spetsig nos är vanlig daggmask, medans för de ålar med bred nos så är även död betesfisk utmärkt, det går oxå bra med delar av betesfisken, tex huvud eller eller stjärt.

Ål bottenmetas med glidande sänke så att den inte känner något motstånd när den tar betet. När det är daggsmask på kroken skall inte någon ståltafs användas, vilket dock är bra om du använder betesfisk. Snabba mothugg är viktigt för att kroka ålen i munnen, annars kan det bli knivigt att ta loss kroken senare. Ålen använder sig av sitt luktsinne när den jagar, så om du har en swimfeeder med dig är det en god idé att stoppa den med bitar av fisk och/eller daggmask, doften sprider sig då fortare och starkare vilket gör att ålen har lättare att hitta bytet - i ditt fall betet...

Ålen har en fantastiskt känsla för dofter. Många är de som säger att ålen uteslutande jagar med hjälp av sitt doftsinne.
Ålens blod är giftigt och man skall därför försöka undvika att få det i ögon eller sår. Det svenska rekordet på ål är en jätte på 3,725 kg som gångades i 1982 på räka i Västby tjärn. I England och Tyskland har det spöfångats ål på över fem kg och enligt rykten så fångades en ål i ålfälla i Holland på 13 kg någon gång på 80-talet.

Ålen älskar värme. Den kommer inte riktigt igång förrän vårsolen har värmt upp vattnet till behaglig temperatur, månaderna då det bästa ålmetet sker är från början av sommaren till slutet av sommaren, april - september.

Ålen är en ljusskygg fisk som söker sig till djupa och trygga ställen under dagen. Skall vi ge en  riktlinje på klockslag då ålen fångas mest så blir det mellan kl 19 och 05, och den bästa timmen är mellan kl 23 och 00.

De olika betena som används för ål är daggmask, fisk och räka. Daggmasken är det bete som har gett överlägset flest ålar då den fungerar i alla vatten och är lätt att få tag på. Enda nackdelen är att även små pytteålar tar på detta bete. Fisk som bete fungerar också bra, fast i vissa vatten fungerar det inte alls. Man kan säga att med fisk som bete så slipper du de små ålarna då dessa inte brukar ta på fiskbeten, är du ute efter stor ål istället för mänger med småttingar så prova med fisk på kroken.

Kokt eller färsk räka är också en mumsbit för ålen. Själv sätter jag alltid en räka på kroken vid mete i havet, men det fungerar lika bra i sjöar. Detta är ett bete som doftar mycket och gott, räkan har en stark effekt på ålen med sitt känsliga doftsinne.

Statistiskt så ser det ut så här
Ålen fångas med mask över 50% av gångerna, ca 40% med fisk och 6% med räka.

Åter